Få tänker på Mäntyharju som en plats dit människor från hela världen flyttar för att hitta arbete. Ändå är det just hit som ett stort antal människor världen över flyttat till. Bakom sig har de lämnat sina vardagsrutiner och hemländer – för ett nytt liv i Finland och på Polarias fabrik.
Från stall till industri
Christina kommer från södra England. Hon är uppvuxen i en mindre stad nära London, ungefär lika stor Mäntyharju. Kopplingen till Finland har funnits med henne hela livet, Christinas mamma är nämligen finsk och ursprungligen från S:t Michel, vilket delvis var orsaken till att Christina för över 15 år sedan flyttade.
Innan Christina tog anställning på Polaria arbetade hon med hästar i flera år. Ett mycket fysiskt krävande arbete där den finska vinterkylan gjorde det särskilt tufft.
Att arbeta som punktsvetsare på Polaria har enligt henne varit tydligt annorlunda gentemot att arbeta i Storbritannien. “Arbetskulturen i Finland är mer avslappnad. Här ges man tid att prata och umgås med sina kollegor,” beskriver Christina.
Från olika bakgrunder till samma jobb
Mac, Ariel, Jock och Francis kommer alla från Filippinerna, men från olika delar av landet. De kände inte varandra innan de flyttade till Finland, utan träffades i Mäntyharju. Alla har olika bakgrunder: Mac har arbetat som kock, Ariel är sjuksköterska, Jock har en bakgrund inom bilindustrin och Francis är utbildad inom IT och arbetade senast med logistik.
På Polaria arbetar Ariel som målarverkstadshängare, medan Mac, Jock och Francis arbetar som punktsvetsare. Längst erfarenhet i gruppen har Francis, som nu har varit på Polaria i nästan ett och ett halvt år. Mac är gruppens nyaste tillskott.
Bättre möjligheter
Det som främst förde de fyra männen till Finland var deras önskan om att ge sina familjer och barn bättre framtidsutsikter. Deras fruar arbetar inom vården och barnen går nu i finska förskolor och skolor. Francis beskriver skillnaden mot hemlandet mycket konkret: ”I Filippinerna är skolor och sjukvård inte gratis. I en offentlig skola kan det finnas 50–70 elever i ett klassrum, och om man vill att barnet ska gå i en privatskola räcker inte en enda lön.”
Ariel tillägger, med ett leende, att framförallt de små barnen har lätt att anpassa sig till det finska samhället – och de andra nickar instämmande.
Mer tid för familjen
På Filippinerna arbetade man sex dagar i veckan, från måndag till lördag. Arbetsärenden följde ofta med hem och arbetsdagarna blev långa. I Finland upplever de vardagen som mer balanserad: arbetet stannar på arbetsplatsen och fritiden ägnas åt familjen.
När Jock får frågan vad som är det bästa med Finland svarar han leende: ”Arbetet.” Efter en stund tillägger han skrattandes: ”Och tystnaden.”
Starten på Polaria har enligt dem alla varit smidig. Arbetsuppgifterna har varit lätta att lära sig och kollegorna har varit hjälpsamma med översättning av instruktioner till engelska. De studerar finska ett par gånger i månaden med hjälp av kommunens integrationskoordinator – när arbetstiderna tillåter. ”Vi trodde att vi skulle lära oss språket på jobbet, men engelska räcker ju,” skrattar de.
Christina, som varit på Polaria längre, fortsätter med ett leende: ”Jag trodde länge att kollegorna bara inte pratade engelska. Men när fler utlänningar började på Polaria visade det sig plötsligt att språkkunskaper visst fanns.”
Alla fem upplever att de är lyckligt lottade som får arbeta i Finland och på Polaria. Att hitta jobb är inte alltid lätt, särskilt inte med språkutmaningar involverade, därför är de mycket tacksamma för den möjlighet deras arbetsgivare gett dem.
Flit, yrkesskicklighet och vänskap
De finska kollegorna beskriver Christina och de filippinska arbetarna som exceptionellt flitiga och skickliga hantverkare, vars arbetsresultat alltid håller hög kvalitet. Lärandet går snabbt och nya uppgifter fastnar redan efter de första gångerna. Ville säger att deras arbetsstil tydligt präglas av yrkesstolthet och en vilja att göra saker ordentligt. Han konstaterar att deras insats syns konkret i produktionens smidighet.
Jesse betonar samma sak: ingenting negativt har kommit upp – tvärtom har samarbetet varit enkelt och naturligt från första dagen. Han berättar också om en kontakt utanför arbetet som säger mycket om förtroendet sinsemellan. Exempelvis berättar han om när han var på Macs barns födelsedagskalas med sitt eget barn.
Kollegornas historier bekräftar att de internationella medarbetarna har tillfört produktionen mer kompetens, god energi och hög arbetskvalitet – och samtidigt byggt broar mellan olika kulturer.
Det bästa med Finland enligt gruppen:
Christina: Snön ❤️
Mac: Livet: ❤️
Ariel: Respekten ❤️
Jock: Arbetet ❤️
Francis: Människorna ❤️